Ångkokning och spindelskräck

Den här helgen har bjudit på kontraster i upplevelser. Till att börja med införskaffade jag något som jag funderat på att skaffa ganska länge, nämligen en elektrisk ångkokare. Sådana går i princip inte att få tag på i affärerna här i Sverige, om man inte räknar små riskokare (och det gör jag inte), men tillslut hittade jag en annons från en trevlig dam inne i stan som ville sälja sin. Nu är det inte som vissa tror att jag sett för många gå ned i vikt-program och förläst mig på hälsotidningar, utan jag bara tycker att det är så gott med ångkokt mat. Broccoli till exempel, gudomligt! Jag vet, jag är lite konstig. Det blev en riktigt lyckad premiärmiddag med god mat och gott vin och en alltigenom trevlig kväll. Och då, klockan halv ett på natten, när jag trött och nöjd är på väg till sängs, så kom den. Kontrasten. I hallen uppenbarar sig ett gigantiskt monster till spindel och jag blir helt paralyserad av skräck. Okej, jag gillar verkligen inte spindlar, men den här var mycket större än de som normalt brukar hälsa på. Mycket mycket större. Jag kunde inte förmå mig att komma i närheten av den. Säkert tio minuter stod jag bara och stirrade på den, och sen, det värsta av allt, kunde jag hjälplöst bara se på när den långsamt kröp in bakom en byrå och försvann. Så den är fortfarande kvar där, nånstans i mörkret, och väntar ...