Annorlunda kväll

En kväll på stan, hög musik, discoljus och doften av ... linement? Ja, så är det att se på midnattsloppet på söder. Kul grej, och skönt att jag inte springer själv. Lycka till ni som jag känner, och ni andra också!

Galna getingar

Fjäderholmarna är ett ganska bra ställe att stanna till och fika på, när man är ute på en liten båttur. Men sällan har jag mött så envetna getingar. De var många och de var överallt. Jag försökte förgäves äta upp mitt äpple, men det var bara att ge upp. När de fick frukten för sig själva gick det däremot att äta resten av fikat. Behållningen var att se brottningsmatcherna på bordet när getingarna kom för nära varandra. "Det här äpplet är inte stort nog för oss båda!"

Sommarvarmt Bayern

Första veckorna på jobbet efter semestern känns alltid motiga, men att då ta en lång helg och resa bort var precis det som behövdes för att få semesterkänslan att räcka lite längre. Resan gick till München, med en del utflykter i det somriga bayerska landskapet.

Vad ska man då se och göra i München (eller södra Tyskland i allmänhet)? Jo, jag lyckades bocka av följande:

• Se rådhuset och lyssna på klockspelet
• Äta på Café Glockenspiel
• Shoppa tyska böcker
• Se slottet Neuschwanstein (och förundras över hur galen Ludvig II av Bayern faktiskt var)
  
• Åka fort på Autobahn
  
• Se alperna
  
• Prova en Radler
  
• Prova en Weissbier
  
• Smaka lite schwarzwaldtårta
  
• Se backhoppningsbacken i Garmisch-Partenkirchen
  
• Äta Mövenpick-glass (att rekommendera även om den snarare är schweizisk)

Nauschwanstein var mysigt och lite galet, men på sina ställen turistanpassat, vilket tog bort lite av känslan. Att gå den guidade turen var ändå intressant och kul, och den var precis lagom lång. Eftersom slottet ligger en bit upp i berget, så är utsikten helt fantastisk.

Alperna var coola. Mer behöver egentligen inte sägas.

Sista bilden kommer från Innsbruck i Österrike, inte långt ifrån tyska gränsen, som också fick en kort visit.

Kväll i Brunnsviken

Alldeles runt om hörnet finns det vatten, något av det bästa med Stockholm. Vackert och fridfullt en sommarkväll.

Nu sticker det till ...

... säger sjuksköterskan. Jag känner hur jag spänner mig lite. Jag, som inte ens är rädd för sprutor, får på grund av hennes kommentar en liten känsla av att det är farligt. Det här är ju helt galet, inser jag snabbt. Jag menar, jag tycker synd om alla där ute som verkligen ogillar sånt här, för det här påfundet med att förvarna är ju bara dumheter. Vad hände med att distrahera lite och sen sticka innan man hinner märka det? Var det för enkelt?

Sol på torpet

Efter en underbar helg med massor av sol och värme så dröjer sig semesterkänslan kvar i sinnet. Här är några bilder från torpet där jag var på besök.

Mobila eskapader

Så jag missade visst titeln. Här ett nytt försök.

Posted on 25 Jul 2008 at 15:00 UTC

Nu är det minsann inte kallt längre! Och jag roar mig med att posta ett inlägg från min nya telefon. Hoppas det funkar bra!

Vårgnäll

Suck, vad det är kallt. Jag vill ha vårvärme! Det kan förstås vara så att våren låter vänta på sig för att jag inte sjungit vårsånger ordentligt. Shame on me. Men det kan jag fixa så snart klockan blir grannarna-har-ingen-rätt-att-gnälla. Ett riktigt Ronja-vårskrik tror jag behövs. Eller, så kommer inte våren för att vissa av mina bekanta köper grillar och utemöbler. Pff! Som att be om 5 grader och småregnigt. Eländigt. Men det finns så klart vissa saker som inte är så ljuvliga när det börjar bli vår. Något av det värsta är nog entusiastiska cyklister i tajta läskiga cykelkläder. Just det, här trodde ni kanske att det är skräpet på marken eller nåt annat sådant, men se, här i storstan kommer det ändå så lite snö, så hela vintern (om man kan kalla det så) är det bruna läskiga lermattor så långt ögat når. Nej, svettiga cyklister i långa tajta cykelbyxor och slimmade syntettröjor. Yieach. Om det fanns en stilpolis så skulle dom buras in hela bunten.

Ångkokning och spindelskräck

Den här helgen har bjudit på kontraster i upplevelser. Till att börja med införskaffade jag något som jag funderat på att skaffa ganska länge, nämligen en elektrisk ångkokare. Sådana går i princip inte att få tag på i affärerna här i Sverige, om man inte räknar små riskokare (och det gör jag inte), men tillslut hittade jag en annons från en trevlig dam inne i stan som ville sälja sin. Nu är det inte som vissa tror att jag sett för många gå ned i vikt-program och förläst mig på hälsotidningar, utan jag bara tycker att det är så gott med ångkokt mat. Broccoli till exempel, gudomligt! Jag vet, jag är lite konstig. Det blev en riktigt lyckad premiärmiddag med god mat och gott vin och en alltigenom trevlig kväll. Och då, klockan halv ett på natten, när jag trött och nöjd är på väg till sängs, så kom den. Kontrasten. I hallen uppenbarar sig ett gigantiskt monster till spindel och jag blir helt paralyserad av skräck. Okej, jag gillar verkligen inte spindlar, men den här var mycket större än de som normalt brukar hälsa på. Mycket mycket större. Jag kunde inte förmå mig att komma i närheten av den. Säkert tio minuter stod jag bara och stirrade på den, och sen, det värsta av allt, kunde jag hjälplöst bara se på när den långsamt kröp in bakom en byrå och försvann. Så den är fortfarande kvar där, nånstans i mörkret, och väntar ...

Märklig träningsvärk

Ja, jag måste erkänna. Nu har jag också börjat. Alla gör det ju, så om jag inte gör det så skulle jag bli sorgligt efter och utanför. Men man får lite underlig känsla i armen. Vad jag pratar om? Att leka gitarrhjälte såklart. Eller kanske det borde kallas knapphjälte, för det är ju inga riktiga strängar man spelar på. Så nu har jag lite träningsvärk och funderar över kosmiska orättvisor så som svaga lillfingrar. Vilket man redan har funderat över många gånger om man spelar piano. Men, men. Det är ganska roligt ändå, trots att man känner sig lite lagom fånig med en plastbit på magen. Rock'n'roll, baby.

Lyckopiller

Vaknade riktigt tidigt i morse och kände mig alldeles sprallig. Det gör man väl inte så ofta före kl 5, tänkte jag, men där var det. Sprallet. Och då kom jag ihåg vilken dag jag hade haft igår. Jag fick nämligen min nya soffa (yay!), och den var bara så fin och så mysig. Så nu har jag en del idéer på hur jag ska fortsätta inreda vardagsrummet. Men inte nog med det, jag provade även ett nytt träningspass igår, där man använder en step-bräda och har lite dansinspirerad koreografi. Helt sjukt roligt var det! Måste göra det igen. Efter passet var jag helt slut, och det är precis så det ska kännas när man tränat. Nu är frågan, vad är sannolikheten att jag får med min träningskompis (som är lite emot sån koreografi) på det här? Hm. Nära noll, gissar jag.

Swosch

Oj, vad tiden gick fort. Så hade man firat jul och nyår och kommit tillbaka till arbetet med någon slags blandad känsla. Lite inspiration och resignation på samma gång. Men det känns bra att vara så mycket lugnare till sinnes än i december. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan behålla den sinnesstämningen mycket länge denna gång. Man stressar upp sig så fort ibland för saker som man egentligen inte behöver stressa över. Att man inte hann med tunnelbanan fastän det kommer en till om fem minuter, t.ex. Och man, åtminstone jag, försöker trycka in så mycket på samma dag, vara så effektiv som möjligt, att man glömmer bort sig själv. Till och med rekreation fylls av stress. Nej, i år ska jag försöka att ha roligt i vardagen, för jag kan inte vänta hur länge som helst på det där "sen" när man ska ha det så bra och vara så lycklig. Ett nytt mantra kanske kan få mig att komma ihåg detta: Livet är en lek.