Märklig träningsvärk

Ja, jag måste erkänna. Nu har jag också börjat. Alla gör det ju, så om jag inte gör det så skulle jag bli sorgligt efter och utanför. Men man får lite underlig känsla i armen. Vad jag pratar om? Att leka gitarrhjälte såklart. Eller kanske det borde kallas knapphjälte, för det är ju inga riktiga strängar man spelar på. Så nu har jag lite träningsvärk och funderar över kosmiska orättvisor så som svaga lillfingrar. Vilket man redan har funderat över många gånger om man spelar piano. Men, men. Det är ganska roligt ändå, trots att man känner sig lite lagom fånig med en plastbit på magen. Rock'n'roll, baby.

Lyckopiller

Vaknade riktigt tidigt i morse och kände mig alldeles sprallig. Det gör man väl inte så ofta före kl 5, tänkte jag, men där var det. Sprallet. Och då kom jag ihåg vilken dag jag hade haft igår. Jag fick nämligen min nya soffa (yay!), och den var bara så fin och så mysig. Så nu har jag en del idéer på hur jag ska fortsätta inreda vardagsrummet. Men inte nog med det, jag provade även ett nytt träningspass igår, där man använder en step-bräda och har lite dansinspirerad koreografi. Helt sjukt roligt var det! Måste göra det igen. Efter passet var jag helt slut, och det är precis så det ska kännas när man tränat. Nu är frågan, vad är sannolikheten att jag får med min träningskompis (som är lite emot sån koreografi) på det här? Hm. Nära noll, gissar jag.

Swosch

Oj, vad tiden gick fort. Så hade man firat jul och nyår och kommit tillbaka till arbetet med någon slags blandad känsla. Lite inspiration och resignation på samma gång. Men det känns bra att vara så mycket lugnare till sinnes än i december. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan behålla den sinnesstämningen mycket länge denna gång. Man stressar upp sig så fort ibland för saker som man egentligen inte behöver stressa över. Att man inte hann med tunnelbanan fastän det kommer en till om fem minuter, t.ex. Och man, åtminstone jag, försöker trycka in så mycket på samma dag, vara så effektiv som möjligt, att man glömmer bort sig själv. Till och med rekreation fylls av stress. Nej, i år ska jag försöka att ha roligt i vardagen, för jag kan inte vänta hur länge som helst på det där "sen" när man ska ha det så bra och vara så lycklig. Ett nytt mantra kanske kan få mig att komma ihåg detta: Livet är en lek.