Saltlakritsens bottennapp

Liksom det finns underbara sorters saltlakrits, så finns det också sådana som jag undviker, eller rent av bojkottar. Hårda varianter ogillar jag generellt, så de får inte ens vara med och leka. Här är några andra som är mindre bra.

Salta nappar (Haribo)
Knepig dov smak, sega, fastnar bara i tänderna.

Piratos (Haribo)
Sega och lite för kraftig smak. Långsamma. De tar lixom aldrig slut.

Djungelvrål (Malaco)
För mycket salt utanpå, fastnar ordentligt i tänderna, blir snabbt hårda. Nej tack.

Salmingar (Haribo)
För intensiv och stickig smak, inga subtiliteter. Stora sockergryn utanpå, och om det är tänkt att väga upp smaken på själva lakritsen så kan jag avslöja att det gör det INTE.

Salta katten (påse, Fazer)
Vem kom på idén med att kombinera menthol och saltlakrits? Yuck! Den andra sorten i påsen klarar sig hjälpligt, men inte mycket mer. Och återigen är det sockergryn utanpå.

Salmiakbalkar (lösvikt)
Formmässigt en katastrof! Ta bort!